Skrivkammaren: Den röda tråden gömmer sig i lyriken

Som vanligt vid den här tiden på veckan är det onsdag och det innebär en ny utmaning från mig till dig i Skrivkammaren. Den här veckan tänkte jag att vi tittar närmare på hur det redan skrivna ordet kan gömma en så mycket större berättelse med hjälp av din högra hjärnhalva.

Lyriken i världens alla låtar är redan en form av konst. Det är korta och långa stycken av text som vill berätta någonting. Och det är någon med kontroll över sina tankar och ord som har mästerligt fört över dessa från tankens virrvarr ner på ett papper för att också få det att gå ihop med en melodi av toner i diskant och bas.

Som tidigare: väljer du att anta utmaningen och frige författaren i dig, kommentera länken till var du postat texten så jag får läsa och/eller gärna vad du tyckte om den.

~~~~~~

Välj en låt, en låt vars musik och text får dig att må dåligt; må bra; bli glad; bli ledsen. Det spelar ingen roll, så länge musiken som helhet får dig att känna. Det behöver inte ens vara en låt med text. Bara du känner något och får en bild inom ditt väsen. Ta den låten och lyssna på den ordentligt. Hör varje ord och ton.

Skriv.

Jag har valt Zac Brown Band – Colder Weather för att jag har en fallenhet att knyta mig an till country-låtar. Har du inte hör den förut rekommenderar jag dig att lyssna. Har du inte Spotify finns den också på YouTube.

————————-

Det är kallt i min luft

Om han bara tillät mig skulle jag ge upp mitt liv här i Colorado för hans skull. Jag skulle släppa allt jag håller kärt, bara han skulle låta mig följa med på resan ut i det okända.

Jag försöker vara den han behöver att jag ska vara. Mina tankar virvlar okontrollerat som snöstormen utanför den stängda dörren. Är jag tillräcklig för honom? Kan mitt varma hjärtas känslor hålla honom kvar? Jag stänger mina mossgröna ögon och väntar på svaret.

Ett ljud bryter genom stormens obönhörliga dån med timmerstugans kalla väggar. Genom glasrutans frostbelagda sken ser hon svaret. De två röda ljuskällorna som blir mindre och mindre för varje meter han styr bilen bort från mig. Bort från min otillräckliga kärlek.

Orden han sa till mig när jag låg i hans famn, de fick det största rummets eko att gunga i salighet. När jag hörde det stora hjärtat slå obevekligt och starkt gång på gång.

Han vill träffa mig igen. Men det är kallt, så kallt. Värmen kommer och det kommer att bli bättre, kanske redan i morgon.

Min mor varnade mig för dig. Hon sa att du var en man av vandrande blod. Varför lyssnade jag inte på dig, kära mamma? Din visdom och livserfarenhet slår min egen med milslånga mått.

Det är inte ditt fel att du lämnar mig. Det är i ditt blod att gå vidare.

 

Den stora neonskylten blinkar obehärskat i nattens dunkel invid den slitna vägrestaurangen mitt ute i ingenstans med sina mintgröna lädersoffor och bord i borstad aluminium. Kaffet i koppen framför honom är lika mörk som vägen utanför.

Skenet av neon dansar vals över bordet när servitrisen glider fram till hans bord. Blicken i hennes mossgröna ögon drar ned honom i minnesbrunnen hela vägen tillbaka till Colorado och flickan han lämnade ensam i den kalla timmerstugan den där stormiga natten.

Han berätta om sin önskan att se henne igen. Kanske i morgon, om värmen återvänder och telefonen låter honom slå hennes nummer.

Det är inte hans fel att hon blev lämnad. Det är i hans blod att gå vidare.

 

Vägen är snirklig och smal när du är vilsen och bortglömd. Snåren håller din kärlek på avstånd från mitt flyende hjärta. Jag älskar dig och jag måste lämna dig. Jag vill vill inte ha dig men jag behöver dig.

Du vet att det är du som drar mig tillbaka. Det är du som håller i mina vandrande trådar.

Jag vill träffa dig igen. Få känna din varma hud mot min och känna de kalla rysningarna springa intervaller längs min ryggrad när dina mjuka läppar ömt möter mina nariga läppar.

Jag kommer aldrig förändra mig. Det är i mitt blod att gå vidare.

 

Det spelar ingen roll var i världen jag är. Varje gång ögonlocken sluter sig över mina ögon är det bilden av dig jag ser framför mig. Jag känner din parfym överallt i världen.

Snart blir det varmt igen, och jag kan inte vänta mer.

————————

Så kan det se ut när man skriver om en låt. Den blir fylligare. Den blir din. Samtidigt ligger den röda tråden från låten och gäckar. Det går att skriva hur utvecklat som helst, den här gången blev det ganska enkelt och jag höll mig väldigt nära ursprungstexten.

Det finns inga krav på att man ska följa texten i kronologisk ordning. Jag har hoppat lite fram och tillbaka i raderna för att det ska passa ihop på det sättet jag vill.

~~~~~~

Nu är det din tur. Testa! Det skapas en spännande berättelse över förväntan. Hur den här typen av text tar någonting gammalt och skapar någonting helt nytt.

En bild säger mer än tusen ord. Ett ord gömmer en egen berättelse, bara för dig att upptäcka.

blogstats trackingpixel

En reaktion på “Skrivkammaren: Den röda tråden gömmer sig i lyriken

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *