Spånar och smular

~

Det är dags att fylla det tomma arket med nya erfarenheter, nya kunskaper och mer kärlek.

~

Kaffet vid min sida är för sedan länge slut och den stackars ‘lilla pojken’ längst ner i koppen har varit iskall än längre. När jag jag sitter här och lyssnar på Bob Marley kom några tankar tillbaka. Tankar vilka flög förbi mig igår om aftonen. Tankar om en ny serie för bloggen.

Jag vill tro att det är någonting alla skulle uppskatta. Det handlar om att skriva. Inte nödvändigt vis att skriva bra eller ens halvbra. Men att skriva, skriva, skriva. Och kanske någonstans på resan inse att alla faktiskt kan skriva, det gäller bara att hitta sin röst.

Därför är idén att ha lite av en skrivarskola här. En serie inlägg där vi tillsammans utvecklar vårt skrivande. Idén kom till mig igår efter att jag blev klar med mina uppgifter till skolan. Jag insåg någonstans mitt i mitt skrivande att det här är någonting som alla skulle må bra av att lära sig. Oavsett vilken nivå du vill skriva på.

I min bok jag läste ut, boken fylld med skrivävningar fick mig att förstå; det går att skriva bra, även om man inte först inser det själv. Där uti läste jag också någonting i stil med ”Lär ut för att lära dig själv”. Det är det jag är ute efter.

Ibland tryter kreativiteten och det känns som att det verkligen inte finns någonting alls att skriva om, inte ett uns har hänt i världen värt att knattra ner för hela världen att se. Då kommer den här serien också väl till pass. För när du sitter hemma vid skrivbordet, ligger i soffan framför en dålig B-rulle eller halvsover i din säng kommer det alltid att finnas ett ämne att skriva om. Nämligen den övningen jag har valt att dela med dig.

Varje vecka kommer jag därför att välja ut någon övning jag själv gjort i mina studier och dela denna eller dessa med dig, och låta dig också testa. Det är fantastiskt hur man ser en text ta form utan att förstå hur den lyckas växa sig stor, stark och orädd.

Att jag är bättre än någon annan här vill jag inte alls påstå. Jag vill visa att det med små knep går att få till en helt annan text än tidigare trott.

Så det här blir inte bara en chans att utveckla sig själv inombords och upptäcka sin verkliga potential. Det blir en chans att ha någonting att skriva om. Åtminstone en gång i veckan.

 

Min synapser exploderar i smulandet och orden innanför pannbenet på mig tänker att när du väljer, om du väljer, att genomföra en övning så länkar du tillbaka den till mig (och alla andra i förlängning) i kommentarsfältet så jag och alla andra får läsa era vackra ord.

Hur låter det? Det här kan vara någonting, det känner jag på mig.

—————————————-

Det här får betraktas som en introduktion och förklaring av upplägget. Det kommer med allra största sannolikhet ändras allteftersom. Det är viktigt att låta något så levande som detta få utrymme att utvecklas, byta ut bitar och lägga till nya element.

Den första delen i serien laddas upp i morgon under förmiddagen.

Välkommen till Skrivkammaren.

blogstats trackingpixel

3 reaktion på “Spånar och smular

  1. Åh, har precis hittat hit, men älskar det redan! Vill så gärna vara med i skrivarskolan, älskar att skriva och förstå hur andra tänker. Kommer dock nästan aldrig till skott, skriver alldeles för sällan!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *