Gör mig redo

Efter att ha anlänt till Stockholm tog jag mig hem till sköna, gröna (okej, inte allt för grönt längre) Tyresö. Bara för att mötas av att middagen mer eller mindre stod på bordet. Härlig lasagne stod på menyn. Det tackar man inte nej till, absolut inte.

Efteråt blev det inte mycket till studerande. Nej, det får vänta till att stressas med imorgon. då deadline även är. Istället dammade jag av spelfingrarna och spelade några rundor Battlefield 3. Älskar det spelet, och att få avreagera sig lite på nostalgiska banor som Strike at Karkand får vilket gamerhjärta som helst att blöda.

Sen att jag inte spelade själv denna kväll utan även fick sällskap (för första gången) av en god bekant vid vid namn @Ficklampa var inte på pjåkigt det heller. Okej, han heter inte Ficklampa, men på twitter gör han det och det är det som betyder någonting. (typ)

Nu sitter jag här, syrenivån i rummet har försvunnit långt under godkända nivåer och jag vet inte riktigt vad det är med huvudet. Jag är hud glad och lycklig som helst. Ändå är det någonting som gnager. Måste lista ut vad det är, hatar den känslan.

Jag gissar att det kan vara den kommande veckan och problematiken med att få ihop allting. Fast samtidigt känns det som att det är någonting helt annat. Fan.

Klockan är inte allt för sent slagen än, absolut inte. Jag har fortfarande tid att fundera. Men tills dess, vad gör jag tills dess?

Har du något knep du brukar ta till för att lösa sådant här tankegnageri?

Vecka 40

Hur den här veckan ska få sina saker utförda vet jag inte överhuvudtaget. Det finns så mycke tjag måste få gjort men vet inte riktigt var jag ska hitta tiden.

 

Hela dagarna är bokade för att arbeta på den gamla arbetsplatsen tillsammans med barnen. Men det finns ne sko som klämmer just där. Jag kommer inte att få jobba med alla barnen. På någon vänster har jag hamnat med ett barn, ett barn som behöver lite extra uppmärksamhet.

Problemet är inte att jag inte kan hantera denna. Absolut inte. Problemet ligger i att jag inte var informerad att så var läget, därför gick jag in under de dagarna två från innan helgen med en fel inställd mentalitet vilken förstörde hela dagen. Jag har tackat nej till sådana här uppdrag vid flera tillfällen på flera olika skolor i lika åldrar. Det är inte min grej att vara på ett enda barn. Jag tar hellre femtio barn ensam och håller redo på dessa än att sitta ensam med ett endaste barn.

Här är jag alltså fast från åtta på morgonen till klockan fem på eftermiddagen. Om jag nu går med på att vara i denna sits. Måste prata med mina kollegor och chefer.

 

Har möten jag måste boka. Saker som måste diskuteras med personer i in närhet. Av alla dess slag.

Det finns skolarbeten vilka måste lämnas in. Det finns redan skrivna arbeten vilka måste bli kommenterade och bemötta av respons. Samtidigt ska texter skrivas här och artiklar måste författas.

 

Måste verkligen reda ut allt det här. Ett jäkla hopkok av saker från alla håll och kanter.

Bland bäckar och tjärn

Tåget har lämnat sin temporära granne av gråbetong och rödmålade takbärande stolpar.

De härdade stålhjulen slår emot de små hålrummen mellan de olika bitarna vilka tillsammans bildar den svenska järnvägen.

Utanför mitt ensamma fönster susar ett till synes oändligt hav av färger. Höstens färger på skogens alla träd. Granens täta skrud av mörkgrön barr; hängbjörkens ståtliga klänning, krampaktigt och uthålligt håller den kvar sin klorofyll; ekens magnifika stam och de brinnande gula löven; lönnens palett från somrigt grönt till den djupaste nyans av rött.

Jag vet inte var jag är någonstans. En glänta uppenbarar sig, bryter av trädtopparnas mystiska horisont. I gläntan skymtar jag det lilla tjärnet. Lika snabbt som vattnet glider vidare över stock och sten o forsen är gläntan förbi. Det spegelblanka vattnet är mig förbi.

Det jag däremot, med all säkerhet mitt jag kan uppbringa, är att jag inte är kvar i din säng. Inte längre känner jag din varma hud mot min. Ditt långa, blonda hår kittlar mig inte i ansiktet med varje andetag vi tar i takt.

Vad som väntar mig hemma är inget annat än en större säng, en bredare säng att vara ensam i. En säng utan dina fingrar sammanflätade med mina. Ett täcke jag inte försöker dela rättvist med dig. Några kuddar jag helt på egen hand får bestämma placering om.

Bäcken rinner längs den gamla stenmuren. Vattenmassan ser ut att stå still jämte tågets makalösa hastighet. På samma sätt som tiden bredvid dig på förmiddagen.

Mannen i vagnens raspiga högtalarsystem berättar att det, i tågets mitt, nu finns kaffe kokat och klart för den sugna. Jag fick inte dricka kaffe med dig idag. Inte fick jag lägga ditt huvud på mitt bröst när inget annat än den kalla sumpen fanns kvar i den vita muggens botten.

Jag vill inte dricka det statliga företagets utspädda, brända kaffe. Jag vill ha ditt kaffe med dig bredvid mig. Att få sukta efter en påtår samtidigt som boken med sakprosa gör allt i sin makt att fånga mitt intresse. snärja mina tankar till sig själv istället för dig.

Inte ett endaste ting glömde jag kvar i din lägenhet. Allt mitt följde med tillbaka inuti min ryggsäck. Det grämer mig till viss del. Men någonting kvar hemma hos dig kunde jag tänka att jag är där med dig. Det kan jag inte nu.

Vi behöver inte sakna.

Men sakna är precis det jag vill göra, det är omöjligt att inte göra det. I mitt huvud hör jag ditt skratt varje gång jag säger någonting dumt. Med ett tomt stirrande in i väggen framför mig ser jag ditt ansikte spricka upp i det bredaste leendet, bara för att jag kollar in i dina vackra ögon.

Jag måste sakna.

Om ett par timmar rullar loket in på stationen i min stad. Även om jag försöker inse att jag får se dig snart igen vet jag att jag i samma sekund mina fötter rör vid huvudstadens kalla vägar och trottoarer kommer min saknad ta faktisk form och skapa ett hålrum i mitt bröst till den sekund jag igen får se dig, känna dig, höra dig.

Varning på stan

Nej, inte alls. Ikväll blir det inte så kul, inte alls. Ville bara säga hej och mer eller mindre god natt. Imorgon är det söndag och jag måste, tyvärr, åka hem till Stockholm igen.

Tråkigt, men så är det.. Nu ska jag inte tänka på det mer, ikväll ska det roliga och mysiga stå i fokus.

 

Hur är din helg, än så länge?

Kram!

En dag på stan

Både jag och E var minst sagt lätt trötta och slitna efter gårdagens bravader, så idag var tempot inte högt alls. Vi drog oss tillslut in till stan för att äta lunch och strosa runt i vad Karlstad hade att erbjuda.

Lunchen bestod av en pasta med räkor för undertecknad och en Ceasarsallad för fröken. Någonstans efter lunchen började regnet att falla ovan våra huvuden. Det hindrade inte oss för att gå vidare till ett litet fik vid namn Carli som tydligen skulle ha en väldigt god latte och därtill hemmagjord glass. Glassen var fantastisk, det lovar jag!

Vet inte riktigt vad som hände därefter, men utan att riktigt inse det hade jag ett par nyköpta skor i en påse. Det blev ett par enkla boots i svart skinn för de kommande kalla månaderna.

Regnet försvann och solen kom försiktigt fram mellan de gråa molnen samtidigt som vi gick på en promenad till kaffeskraporna och Vänerns inre hamn. Mysigt och riktigt härligt.

Är man turist får man ta sådana här bilder. FaktisktE och jag spatserade längs de gamla rälsen från varvsindustrins forna tid.

I vattnet flöt det omkring en ensam liten plastanka.

Hurra, hurra, det har varit en födelseda’

Japp. Så är det. Igår fyllde E 21 år på denna planet och idag är det dags att fira detta ordentligt. Med andra ord fira henne lite mer än att bli fnissig i soffan med lite rödvin och äta upp det snacks som tidigare köpts inför denna dag.

Naglar är målade, skjortor är strukna, tårtor är bakade. Vin läppjas och cider förtärs.

Ikväll, ikväll är det dags för fest.

Tunneln

Ibland vet jag absolut ingenting om livet eller vad jag vill göra. Andra gånger vet jag preis vad jag vill göra, hur jag ska ta mig dit och allt det där.

Idag är en dag där jag hittade en bild och vet nu att jag måste dit någon dag innan min tid i denna kropp är över.

*EDIT* Fått frågan var det här är någonstans. Det är i Ukraina, var mer exakt vet jag inte. Kanske någon som läser detta vet mer än jag? *EDIT*

Jilar dej, David

Det är så oförklarligt kul att jobba med barnen på skolan. Speciellt när man inte varit där på ett tag. Deras glädje i insikten av deras saknad av en tar nästan alltid form av glada skrik och en spurt in i ens famn. Denna återkomst var inget undantag.

Det märktes extra mycket när jag fick tid att sätta mig ner med några stycken och pyssla. I och med den ökade ansiktsbehåringen sedan det senaste besöket fanns det något att prata om. Och också någonting att skoja om. På ett par sekunder blev jag tomten och jag skojade till om att de inte skulle få några presenter om inte tomten skulle få några presenter av de själva.

Snabbt som attan komponerades det presenter av alla dess slag. Detta kort jag fick tog ändå priset som den roligaste. Humorn och den faktiskt vetenskapligt berättigade baktanken gjorde den helt perfekt!

Sällskapsspelet med fokus på malt

Igår innan jag hoppade på tåget hann jag med (förstår inte var jag hittade tiden, allt var så stressigt) att hämta ut ett paket från Caroline på Edelman.

I paketet låg det ett nytt sällskapsspel. Ett spel för vänner att sammansluta och avnjuta god dryck samtidigt som kunskapen kring densamma ökar i och med spelets utbildningsvärde.

Det ska bli riktigt spännande att få testa spelet tillsammans med några goda vänner. Det här är också ett riktigt bra julklappstips eller kanske rent av ett tips för någon vars födelsedag står för dörren. Om denna person har ett intresse för whiskey alltså. Whisky-spelet finns på Åhléns, DesignTorget och välsorterade bokhandelsbutiker.

Värt att nämna: Stavningen whiskey och whisky är båda godkända. Det är nämligen så att man i Skottland stavar ”whisky” medan man på Irland stavar ”whiskey”. Så, var inte rädd att använda båda två. Det är helt okej. Jag lovar.

 

Är anländ

Är nu anländ i Karlstad, staden med kaffet. Löfbergs lilas hemort. De har ett universitet också, har jag hört.

Tågresan gick hur fint som helst och det toppades med det oväntade mötet med Erik Ståhl. Nu sitter jag tillsammans med E som fyller år idag och dricker lite vin och småäter på chipsen som egentligen är ämnade för morgondagens festande.

Med ett glas vin och lite mys fulländar vi hennes födelsedag. Även presenter har öppnats. Såg till att köpa med mig en flaska Portello (norrländsk läskeblask som smakar gudomligt) och en body butter från Björk & Berries. Det uppskattades nog vågar jag tro.

Hur som helst, vi hörs mer imorgon. Ska försöka hitta några kryphål av tid för att hålla er uppdaterade om vad som händer här. Har aldrig varit den här staden förut så det ska bli kul att se någonting helt och hållet nytt.

God natt. Kram!