Fredagsläge

Belysningen är dimmad. Lamporna får stå otända, de få ljuskällor jag har är datorns via ljus och det tunga släpande ljuset från fönstrets halvöppna glipa. Datorns subtila susande fläkt överröstas endast av tonerna av Alex Clare ur högtalarna och regnets rasslande nedfall. Pulsen ligger lågt och den byggande hungerkänslan smyger sig sakteligen på. Tankarna rullar fram och tillbaka. Jobb, pitcher, artikelidéer, livet, kärlek, matval, film, vänner, framtiden, studier.

Regnet har en lugnande sensation över sig. Därför stannar jag kvar här under täcket så länge jag vill. För idag behöver jag inte flänga omkring på stan med hårda och odämpande skor mina fötter hatar så innerligt. Ingen skjorta måste strykas för att vara bemötlig i en offentlig miljö. Inga byxor måste matcha skjortan såväl som strumporna, skorna eller den för dagen regntåliga jackan.

Det stora täckets tyngd sveper sig kring min kropp. Stoppar den från att känna stress. En ro sköljer över jaget med varje gram dun och tyg vilken täcker min varelse. Värmen sprider sig långsamt runt. Vällusta för varje andetag som går. En lycka för varje hjärtslag. Kuddarnas mjukhet omfamnar mina tankar; viskar välmenande ord.

Ett rum, en säng, ett täcke, några kuddar, en dator, ett regn. En text. Tillfreds.

 

God morgon

Hej.

Ännu en morgon och den här dagen er det inte ut soma tt det kommer att hände särskilt mycket, inte i fråga om att röra sig runt på stan eller utomhus överhuvudtaget. Då och då har jag vaknat till under förmiddagen och varje gång insett att det regnar på rätt så bra där utanför fönstret.

Inte mig emot, faktiskt. Jag älskar regnet och ljudet av det är, för mig, väldigt lugnande. Därför tror jag att jag ska liga kvar här i sängen en stund till. Bara för att jag kan. Och för att när jag kikade nere i köket stod det att finna fikabröd. Så ‘frukost’ är redan avklarad. Kanske blir en bra fredag det här.

Ikväll tror jag att det bara blir en hemmakväll. Spara pengaroch bara ta det lugnt. Förhoppningsvis med en läsk och chips. Men jag lover ingenting. Det är alltid fullkomligt omöjligt att förutspå vad som kommer att hända.

Våga

Utsökt tämjda toner i en harmoni. Tillsammans bildar de från sin konkreta form en abstrakt tanke i mottagaren, i dig; i mig, för att ta fysisk form genom kroppen.

Utan kontroll, utan eftertanke. Låt känslorna fylla dig. Hindra inte impulsen att dansa; att gråta; att skratta; att skrika.

En tanke, två tankar, oändliga vägar. Vart tar tonerna dig? Släpp taget. Följ med.

Bli kär i låten. Sukta efter takten. Tråna melodin.

Hitta din röst.

 

Våga.

Bleckan – återkomsten

I hörnet av Ringvägen och Södermannagatan uti i den nästintill bortglömda nedre delen av Södermalm står det ”Blecktornskällaren” på en skylt ovanför en tämligen mörk och mystisk inrättning.

bild: lånad från Linda

I folkmun (läs: twittrare) kallas den inte för något annat än ”Bleckan”! På Bleckan möts vi upp varje torsdag, i ur och skur. Mina vistelser där började någongång i oktober förra året och efter det första besöket blev jag en gedigen stammis. Varje vecka fram till min Asien-resa var jag där. Och även fortsättningsvis några månader efter jag kom hem från resan som blev mer av en jorden runt-resa tillslut var jag där. Varje torsdag.

Sen hände någonting. Livet ändrades på så många variabler att det inte ens är värt att försöka skriva ner dem allihopa. Resultatet blev hur som helst att Bleckan illa tvunget nedprioriterades. De senaste två (?) månaderna har besöken varit sporadiska och korta, om de har varit alls.

Ibland har Linda tagit med sig sin kamera och hon tar inte bara fina kort med den. Hon filmar också. Och ibland klipper hon ihop en fin film av det hon fick ihop under kvällen. Dessa filmer är alltid efterlängtade och det finns ett par tre stycken ute på hennes blogg och Vimeo för avsmakning. Den jag vill visa för dig är filmen efter att Bleckan fyllde ett år (för oss). Kvällen då det var exakt ett år tidigare ett gäng törstiga och pratstinna twittrare hittade ett nytt ställe att hänga på en torsdagskväll.

Det är en passande video att visa upp. Varför? Jo, en fågel har nämligen viskat i mitt öra att det är denna torsdag som också Bleckan som inrättning fyller tio (10!) år. Och det måste firas!

 

För ikväll blir det ändring på det. Ikväll ska jag dit. Och jag ska känna all den lycka; all kärlek; alla skratt; alla nyttiga samtal; alla ‘extremt’ onödiga samtal (en gång i vintras diskuterades pepparkakan och dess effekt på snällhet i kontrast mot kroppshydda i dryga två timmar).

 

Känner mig pirrig och sådär nästan nyförälskad i kroppen. Det ska bli skoj! Har du inget bättre för dig, kom förbi ikväll. Alla är välkomna och ju fler, desto roligare!

Två personer

En önskvärd tanke; på ett berg på en liten grekisk ö med total tystnad och papper och penna. Det enda ljudet som hörs är havet, fåglarna, vinden och två personers andetag.

Tonight, I am all alone.

 

Dessa fina ord kom för ett tag sedan från en läsare. De säger så mycket mer än det de faktiskt säger. Tankarna jag snurrar runt med när jag läser orden är så otroligt många fler än de som de faktiskt är.

Det vet inte riktigt vad mer jag vill säga.

Det är underbara ord. Det är vackra ord. Det är ledsamma ord. Det är verkliga ord.

MBFW på Cirkus

Igår var det, som sagt utgång, och det med råge. Allt började på Josefina där vi mötte upp hela gänget för drinkar och mingel. Väl på banan drog vi oss i maklig takt mot Cirkus där kvällens spektakel höll rum. Vissa tog taxi, andra tog spårvagnen, en del cyklade och resten promenerade.

Det var ingen brist på folk inne i salongerna. Volymen var hög och baren redo. Jag vet inte vad som hände men vi fick så utomordentligt bra platser precis framför catwalken. Showen bjöd på framträdande av [insert artistnamn], vidare var det ett sjukt massivt dansstycke och sen också ett mastigt rockframträdande av Johnossi innan det var dags för Molami’s modeller att gå fram och tillbaka.

Allt var riktigt proffsigt producerat och välinvesterat. Speciellt delen av Molami. Ungefär där tog showen slut. Varade i kanske trettio minuter eller så. Sen var det bara att festa vidare. Barens kranar stod på vid gavel och ingen i lokalen var no särskilt eftertänksam med mängden dryck som tog sig ner i strupen. Jag själv inkluderad.

Det var avslutningskväll på Haggrummet borta på undersköna F12. Självklart var vi tvungna att bege oss dit också. Haggorna bjöd på en hejdundrande fest där också! Rumpor skakades och armvevningen var lika lätt att hitta på dansgolvet som en hipster laddar upp en bild på Tumblr.

Allt avslutades med en taxi tillbaka till Tyresö och en avslutande liten promenad fram till dörren. Tydligen var jag hungrig vid hemkomst då jag kokade upp lite vatten och försåg mig själv med varmkorv sådär på kvällskvisten.

Summa summarum; en jävligt bra kväll med helt fantastiska vänner!

 

Stannar inne

Nej, det blir inget spring på stan ikväll inte. En vän frågade om jag ville med på Rockbjörnen och även om det skulle vara hur trevligt som helst kände jag att med den lilla uns livsglädje jag känner just nu måste prioriteras till att orka med verkligheten här hemma. Helst i sängen med en film. Chips skulle inte sitta fel. Inte sällskap heller för den delen. Men världen är inte perfekt så det blir nog bara filmen. Och kanske saft på sin höjd.

 

Ska sätta mig ner efter middagen och skriva om gårkvällen på Cirkus som jag lovade. Absolut..

Vad ska du göra ikväll?

Beer fear

YouTube Preview Image

Ungefär såhär är livet just nu.

Det var en helt makalös kväll igår, ska berätta mer. Men nu måste jag vila. Skulle Sverige tillåta dödshjälp skulle jag idag vara kvalificerad. Livskvaliteten idag står under alla ramar och kriterier WHO har fastslagit.